Qurre är polishund

Läs Yvonne Weijmars berättlse om hur det kom sig att Hedeforsens Qurre blev polishund. 

När min förra schäfer dog, 12 år gammal var jag osäker på om jag ville ha en stor hund med mycket motor. Jag hade ju i och för sig min terrier men det är inte riktigt samma sak.

Ett sätt att se om jag var redo för att börja om från början var att ta en fodervärdshund. När jag letade, snubblade jag på en annons som gällde schäfervalpar. Efter diverse kontakt med Elisabeth, som var den som stod bakom annonsen, åkte jag ner till Romelanda för att presentera mig och få kika på valparna i Q-kullen. Fastnade omgående för en svart buse med bajs på skinkan. Han såg ut som en riktig Qurre så Qurre fick det bli.

När ett halvår hade gått var jag upp över öronen förälskad i Qurre. Bättre hund fanns faktiskt inte, (finns säkert fortfarande inte). Jag tog mod till mig och ringde till Elisabeth och Reino och ställde frågan: Kan jag få köpa Qurre?

”Vet inte men ring om några dagar så ska jag kolla upp det” sade Elisabeth. Gissa om jag hade fjärilar i magen när jag en vecka senare ringde för att få höra svaret. Hör och häpna, jag fick köpa den ”lilla” parveln. Åh, vad glad jag blev. Lill-Qurre fick vara kvar.

Då var det bara att köra på. Vi har tränat en hel del lydnad och sök. På grund av att jag har svårt att hålla Qurres tempo i spårskogen har han tyvärr inte fått utlopp för sin spårkapacitet.

Efter genomfört MH och senare korningen fick jag bekräftat det jag redan visste: Qurre är toppen.

Och han är verkligen toppen. Han är social, trivs med de flesta hundar och människor, snäll med hönsen, kaninerna och andra djur han lever med. Han hittar inte på en massa bus och är oftast lydig, men han vill så mycket. Han vill jobba, sök, spår eller lydnad spelar ingen roll, bara han får använda huvudet. Jag har gjort så gott jag kunnat, men jag känner att det inte är tillräckligt för Qurre.

Efter mycket om och men insåg jag att jag inte räcker till. Jag kan inte ge honom den stimulans han behöver ha.

Därför beslutade jag mig för att lämna honom till någon som kan utnyttja alla hans egenskaper. Det var inget lätt beslut att ta men jag känner att jag gjorde rätt. Som ett ödets nyck, behövde just precis polisen Anders, en ny tjänstehund av Qurres kaliber och det precis när jag var beredd att släppa honom.

Att det här skulle gå vägen, rådde det inget tvivel om, för vad skulle kunna gå fel med en kille som Anders och en hund som Qurre!

Så nu har Qurre blivit polishund. Tänka sig, min lilla ”Qurt”. Jag är så stolt över honom.

Stort GRATTIS till Anders och Qurre!

Med detta lämnar jag nu ”Familjen Hedefors”, men jag kommer att hålla koll på er. Och vem vet, kanske saker och ting förändras och jag kommer tillbaka till er. För en sak har jag lärt mig… ska det vara en schäfer för mig så ska det vara en Hedeforsare.

Kram till er alla och toppentack till Elisabeth och Reino!